Ur nyhetsarkivet

visa fler nyheter

2010-09-20
Musik att höra eller musik att göra?

Samtalet om musik förutsätter ofta att det vi talar om är musik som produceras av ett fåtal, förmedlas via medier, konserter, festivaler etc samt konsumeras eller används av en publik. Detta användande kallas idag ofta "musicking" eller "musikande". Det innefattar både lyssnande och annat slags aktivt eller passivt musikbruk. Något som emellertid tenderar att glömmas bort är allt det aktiva musicerande (sång, spel, dans) som äger rum i människors fritid och vardag, tillsammans eller enskilt, organiserat eller spontant. Musik är också en fundamental mänsklig aktivitet som inte behöver ha produktkaraktär utan kan betraktas som process och som flerriktad kommunikation.

Vilka räknar vi som "skapande musiker"? Hur ser relationen ut mellan professionella kompositörer och artister å ena sidan och å den andra det musicerande som sker utanför medierna och de stora scenerna, ofta i form av projekt, kurser osv? Vill vi i begreppet "skapande" också inbegripa medskapande och omskapande? Var går gränserna mellan musicerande och musikande?

Från september 2010 bedriver Ingrid Åkesson från Svenskt visarkiv ett tvåårigt forskningsprojekt kring bland annat dessa frågor i form av en postdok-tjänst i musiketnologi vid Institutionen för kultur- och medievetenskaper vid Umeå universitet med titeln Musik att höra eller musik att göra? Professionellt musikskapande, musikande och musicerande i ett senmodernt samhälle. Postdoktjänsten har anknytning till programmet Musikskapandets villkor, ett samarbete mellan Svenskt visarkiv och Umeå universitet. Det leds av professor Alf Arvidsson. Dan Lundberg, chef för Svenskt visarkiv, deltar med projektet Kulturpolitiska urvalsprocesser.

Dela på Facebook