Ordlista – musiketnologiska termer och begrepp

ackord

Samklang av tre eller flera toner. I västerländsk funktionsharmonisk musik ges olika ackord olika funktion i ett harmoniskt förlopp (jfr funktionsharmonik). De vanligaste funktionerna är tonika (T), subdominant (S) och dominant (D). Om en ackompanjemang bygger på en västerländsk durskala bildas (T) av en treklang utgående från grundtonen, (S) från den fjärde tonplatsen och (D) från tonplats fem. Jfr tonplats.

(DL)

---

ackulturation      - upp -

Se transkulturation.

---

aerofoner      - upp -

Blåsinstrument, enligt den spridda klassifikation av musikinstrument som utarbetats av Curt Sachs och Erich von Hornbostel.

(GT)

---

akustik      - upp -

Ljudlära. Akustik är läran om toner och klanger ur ett fysikaliskt perspektiv. Akustiskt sett utgörs en ton av regelbundna svängningar som fortplantas i ett material. Mest betydelsefullt för oss är förstås luft, men även vatten, metaller etc överför ljudvågor bra. Tonhöjden avgörs av svängningarnas frekvens. Styrkan avgörs av svängningarnas amplitud (storlek).

(DL)

---

allspel      - upp -

Idén om en gemensam spelmansrepertoar föddes i samband med de första spelmanstävlingarna i början av 1900-talet. Allspelslåtarna skulle bilda ett förråd av gemensamma låtar för alla spelmän. Det är alltså samma tanke som skolans stamsånger. Spelmanstävlingen i Nyland 1906 som anordnades av den finlandssvenska musikforskaren Otto Andersson (1879-1969) brukar pekas ut som starten för allspelet. När tävlingen var slut lät Andersson samla alla spelmän på scenen. Han stämde deras fioler och bad dem spela några låtar gemensamt. "Somliga spelade primstämman och andra sekunderade; det blev en 'allmogeorkester', sådan som man icke hade hört förut" (Andersson 1958:110). Under årens lopp har ett stort antal samlingar av allspelslåtar givits ut av bl a olika spelmansförbund.

Litt: Andersson, Otto 1958. Spel opp i spelemänner. Nils Andersson och den svenska spelmansrörelsen. Stockholm: Nordiska museet; Lundberg, Dan & Gunnar Ternhag 1996: Folkmusik i Sverige. Hedemora: Gidlunds

---

alphorn      - upp -

Samlingsnamn för långa trätrumpeter som används i herdekulturer. Den Schweiziska typen är ofta 3-4 meter långa. Liknande instrument finns i herdekulturerna i bl.a. Skandinavien, Ryssland, Ungern, Rumänien och i de tyska högländerna. I Schweiz finns mer än 20 tillverkare som producerar alphorn, huvudsakligen för export. Jfr lur.

(DL)

---

ambitus      - upp -

Termen används inom musiketnologin för att beteckna en melodis omfång – från lägsta till högsta förekommande ton.

(DL)

---

användning-funktion      - upp -

Den amerikanske musiketnologen Alan P. Merriam har lanserat en begreppsskillnad mellan användning (use) och funktion (function). Enligt denne handlar det om två analysnivåer, varav användningen representerar den första och ytligaste. Hur musik används – på egen hand eller i samband med andra uttryck – är oftast lätt att iaktta. Musikens användning är också ofta uppenbar för den som sjunger eller spelar. Musik kan exempelvis användas till dans, för att söva barn eller för att roa en grupp åhörare.

Funktionen, däremot, är något forskaren tolkar som en djupare avsikt med ett viss musiktillfälle. Denna underliggande nivå är utövare och åhörare i regel omedvetna om. Funktionen kan å ena sidan begränsas till själva utövaren. I sådana fall kan musik ha funktionen att utlösa känslor eller att stärka identitet – ofta handlar det om flera funktioner som dessutom lappar över varandra. Å andra sidan kan funktionen röra relationen mellan utövaren och hans eller hennes omvärld. Musicerande kan t ex ha funktionen att förmedla ett budskap eller att bidra till stabiliteten i en kultur. Hur träffande denna uppdelning än är, innebär det problem att tillämpa den på svenska. I svenska språket finns ingen klar betydelseskillnad mellan användning och funktion. Dessutom har dessa ord en alltför stor förekomst i vardagsspråket för att passa riktigt bra som vetenskapliga begrepp.

Litt: Merriam, Alan P. 1964. The Anthropology of Music. Evanston, Illinois: Northwestern University Press, s. 209 ff.

(GT)

---

arenamodellen      - upp -

En teoretisk modell/metafor för att beskriva musicerandets villkor i ett samhälle.

I denna symboliska betydelse kan en arena vara olika sammanhang där musik framförs – allt från interna fester till skivstudior och Internet.

Litt: Dan Lundberg, Krister Malm & Owe Ronström 2000. Musik Medier Mångkultur Gidlunds förlag: Uppsala.

(DL)

Illustration: Ann Ahlbom Sundquist

---

asymmetrisk rytm      - upp -

när alla taktdelar inte är lika långa. Eg när en rytm är uppbyggd av pulsgrupper om både två och tre slag. En 9-takt kan alltså vara symmetrisk 3+3+3 och asymmetrisk t.ex. 2+2+2+3. Asymmetrisk rytmer är vanligt bland annat i pols och polska från Norge och Västsverige, samt i musik från Balkan, Turkiet och sydvästra Asien. Ofta noteras detta i balkansk musik som t ex 2+2+3/8 takt, medan man i skandinaviska polskor ofta har valt att notera musiken i "vanlig" 3/4-takt, med en kommentar om att den spelas med "kort etta" eller "kort trea".

Litt: Folkmusik i Sverige, Lundberg & Ternhag 1996, Musiketnologi – en introduktion, Lundberg & Ternhag 2002, Fenomenet 'asymmetrisk takt' i norsk og svensk folkemusikk. I Studia Musicologica Norvegica, Kvifte, 1999.

(HN)