Ordlista – musiketnologiska termer och begrepp

övertoner

En ton består av en grundton med en viss frekvens och ett antal övertoner som är multipler av denna frekvens. När övertonerna blandas på olika sätt uppstår tonens speciella klangfärg, vilket gör det möjligt för oss att höra skillnad t.ex. mellan olika vokaler med samma tonhöjd, eller mellan olika instrument som spelar ”samma” ton. De olika delfrekvenserna i en ton kan skrivas ut och numreras som en serie, naturtonsserien, där ”grundtonen” är nummer ett.

naturtonsserie

(DL)

övertonsflöjt      - upp -

Se sälgflöjt.

övertonssång      - upp -

Sångteknik som utvecklats i några olika kulturer, främst i Centralasien. Mest kända stilar är de mongoliska och tuvinska (chöömej). Genom att sjunga en konstant låg ton (bordun) långt ned/bak i strupen och samtidigt förändra munhålans storlek och form får sångaren olika övertoner att framträda tydligt separerade från bordunen. På så sätt kan sångaren sjunga tvåstämmigt med sig själv – bordun och melodi. Tekniken påminner om mungigespel.

Litt: Lundberg, Dan & Owe Ronström Tuva – världsmästare i övertonssång. I Noterat nr 10, 2002.

(DL)