Svenskt visarkiv grundas på initiativ av visdiktaren och radiomannen Ulf Peder Olrog och med stöd av bl.a. skeppsredare Sven Salén. Arkivet var från början en stiftelse och dess huvuduppgift var att registrera och systematisera svenskt vismaterial.
60-talet
De ekonomiska och personella resurserna växer genom ökande statsanslag. Arkivet blir också en insamlande institution.
1968
Inspelningsverksamheten startas och därmed kommer också den folkliga instrumentalmusiken in i arkivets arbetsuppgifter.
1970
Svenskt visarkiv förstatligas. Administrativt inordnas arkivet i den nya myndigheten Dialekt- och ortnamnsarkiven samt Svenskt visarkiv (DOVA). Denna myndighet omorganiseras 1993 och får benämningen Språk- och folkminnesinstitutet.
En mångkulturarkivarie anställs med uppgift att dokumentera den kulturella och etniska mångfaldens musikaliska uttryck i Sverige.
Forskarkontakter etableras med bl.a. Sydafrika och Vietnam.
Digitaliseringsprojekt i EU-regi inleds.
Svenskt visarkiv ansluter sig till DISMARC-projektet, som syftar till att möjliggöra sökning i ett antal europeiska musikinstitutioners databaser under en gemensam internetportal.