De skriftliga samlingarna

Under flera sekler har människor skrivit ned vistexter och melodier i häften och böcker eller på lösa blad. Intresserade samlare har dessutom sökt upp traditionsbärare och tecknat upp både visor och instrumentalmusik som därmed bevarats till eftervärlden. I Svenskt visarkivs handskriftssamling förvaras en liten del av detta material:

• visböcker skrivna under 1700-, 1800- och 1900-talen, varav de flesta är s.k. vaxduksböcker från decennierna kring sekelskiftet 1900
• notböcker med låtar nedskrivna av spelmän
• större samlingar efter spelmän, innehållande låtnedskrifter, arrangemang m.m.
• visor och låtar upptecknade av samlare
• specialsamlingar, t ex. visor insamlade genom Radiotjänsts folkvisepristävling 1947/48, manuskript från lokalrevyer

Sedan 2003 har Svenskt visarkiv också övertagit ansvaret för Musikmuseets folkmusiksamlingar, där Folkmusikkommissionens (1908-1976) samlingar är den mest omfattande.

På åtskilliga andra håll i Sverige och Svenskfinland förvaras gamla och delvis mycket större samlingar av det här slaget. Som centralinstitution strävar Svenskt visarkiv efter att skapa överblick över hela det existerande vis- och folkmusikmaterialet. I betydande utsträckning finns därför material i olika arkiv, museer, bibliotek och hos privatpersoner registrerat hos oss. Dessutom har visarkivet en särskild kopiesamling bestående av mikrofilm och xeroxkopior. I den ingår kopior av de allra väsentligaste samlingarna som finns på andra håll. På detta sätt kan vi bereda möjlighet för forskare och andra intresserade att ta del av eller få upplysningar om hela det svenska vis- och folkmusikmaterialet.

Svenskt visarkiv har också kopior av de mest betydande samlingarna av svenska skillingtryck, framför allt den i Kungl. Biblioteket i Stockholm. Men arkivet får ofta ta emot gåvor av skillingtryck i original; av sådana finns därför en särskild samling.